Salt mat är dödligt farlig för fåglarna, så häng för allt i världen inte ut fläsksvålen!

Det finns en seglivad myt om att det är livsfarligt för fåglarna att hänga ut fläsksvålen från julskinkan för att den är för salt. Inget djur mår bra att för mycket salt i sin kost, men för vilda fåglar som söker mat på många håll blir det inte problem. Lite salt är bra. Salt mat som människor kan äta kan också vilda fåglar äta och faktum är att man sett fåglar söka upp saltstenar!

Under den ljusa tiden på dagen spenderar småfåglarna en stor del av sin tid med att leta efter mat. De är experter på att hitta godsaker och besöker många platser. Vilda fåglar är bra på att reglera sin kost. De äter alltså inte enbart av den salta fläsksvål som grannen hängt ut!

Är trolldeg farligt då? Niclas Aronsson som nyligen (nov 2021) kom ut med boken "Mata fåglar - allt du behöver veta" har fördjupat sig i saltmyten på ett föredömligt sätt. Grunden var en fråga om trolldeg kunde vara skadligt för fåglarna? Niclas hittade då en kanadensisk studie där man undersökt om vägsalt kunde vara farligt. Grunden i den studien var en kanske delvis befogad oro att fåglar kunde picka i sig de saltkorn som sprids på vägarna mot halka i tron att det var stenar. Många fåglar använder stenar som hjälp i sin muskelamge för att krossa maten de äter - fåglar har som bekant inga tänder. Redan det här antagandet är ju ganska långsökt då saltet smälter fort på vägarna så fort det kommer i kontakt med luft- och markfuktighet. Ofta sprids det dessutom i mörkret när fåglarna inte är aktiva. Hursomhelst så tog forskarna fram ett så kallat LD50 värde för vägsalt och fåglar (Nu är ju inte vägsalt samma salt som matsalt  - det är en helt annan kemisk beteckning, men farligheten kan man ju anta är ungefär samma). LD50 betyder att man fastställer en dos, på i detta fall gråsparvar, där hälften av fåglarna dör av ett visst intag av ett ämne. Det kan ju mycket väl vara så att det dog fler gråsparvar i den här studien än vilda fåglar dött i verkligheten av att ha ätit vägsalt...... Niclas räknade utifrån denna studie rent matematiskt fram att bröd, fläsksvål och annan vanlig "människosalt" mat inte på något sätt kan vara farligt för fåglarna. Däremot skulle trolldeg, som är oerhört salt, kunna vara dödligt för småfåglar - om man nu fick för sig att mata med det.

Det ingen däremot riktigt visste var om en fågel själv med största sannolikhet , precis som vi, skulle spotta ut trolldegen redan när de får den i munnen. Uppenbarligen har ju fåglarna också ett sinne för smak eftersom de annars har smakpreferenser gällande olika typer av frön tex (läs mer i myt nr 1 om att fåglarna måste ha fet mat). Och att de har setts söka upp saltstenar när de vill ha salt. 

Janne Wester från slåttergubben som jobbat med fågelmat i 12 år undersökte saken på följande sätt:
Först och främst är det så att fåglar ALLTID är skeptiska när det kommer någon ny mat på en fågelmatning så att bara lägga ut trolldeg och trolldegssmulor på matningen kunde ge felaktiga slutsatser. Därför introducerade han samtidigt två nya saker för fåglarna. Havregryn mättade med rapsolja (en svinbra svensk fettprodukt) och en ganska smulig salt trolldeg. Redan när han själv smakade i köket var det nästan svårt att sluta äta havregrynen samtidigt som trolldegen smakade just .... ja fy fan vad salt. Resultatet - ja som vanligt tog det någon timme innan fåglarna vågade sig på det nya - då matar ändå inte Janne med några feta frön utan bara svenskodlade åkerfrön, talg (och lite raps som ju i och för sig är fett). Fåglar är alltid skeptiska när man gör förändringar - kan vara att byta från strimmiga till svarta solrosfrön eller tvärtom. Introducera något nytt frö, byta från solros med skal till skalfria, flytta en fågelmatare eller bara ställa ut en bricka med något som ser smaskigt ut som i detta fall. 

Resultatet? Ja det är så roligt att studera fåglarna. Efter en kvart vågade sig fåglarna tillbaka - ett hundratal pilfinkar, gulsparvar och gråsparvar födosökte som vanligt på marken efter åkerfrön. Men de höll sig på behörigt avstånd från brickan med ny mat. Sen pang - kommer en blåmes ned från trädet. Självklart en blåmes - de är alltid de mest nyfikna och villiga att pröva nytt. Satte sig direkt i högen med havregrynen och tog för sig. Var det en slump? Var för valde den det direkt? Ett par minuter senare - två talgoxar, direkt till havregrynen. Hade det sett blåmesen? Nästa grej, en modig gråsparvshane går fram till trolldegen, tar en rejäl munfull och spottar tydlgit ut hela lasset. Vänder om och fortsätter söka på marken. Nu hoppar en talgoxe fram till trolldegen - den kanske faktiskt äter några smulor då den hoppar runt o pickar i högen ett litet tag. Ytterligare en blåmes (kanske samma) dyker upp, smakar på trolldegen men vänder snabbt om och tar havregryn istället. En annan gråsparvshona kommer nu fram till grynen - smakar, stannar och tar mer. Ytterligare en talgoxe (eller samma) verkar picka i sig fler smulor i rad av trolldegen. Nu börjar fler och fler blåmesar dyka upp regelbundet vid havregrynen. 

Janne testade också trolldegen på familjens tama Morhuvade papegoja. Gojjan smakade villigt när den erbjuds degen. Spottade ut direkt och började gnugga näbben mot axeln som att den tyckte just, "Fy fan - vad är det ni bjuder på". 

Även hönsen fick smaka, den tamaste hönan som är van att äta ur handen tog på höns vis blixtsnabbt en rejäl bit trolldeg, tappade den i flera bitar på golvet och pickade i sig samtliga. Vände sig om och tog ytterligare en munfull och svalde. När hon var på väg att ta en tredje tugga fick hon inte det. Det här är ju så typiskt höns... så otrolgit snabba och roffiga. Man kan också tänka att det finns lite naturlig tveksamhet bortavlad från höns och att de har en onaturlig tillit till oss människor och vad vi bjuder på. Man kunde inte se på hönan att hon skulle må sämre än de andra följande dagar. 

De oljade havregrynen blir snabbt populärare, efter några timmar är allt uppätet medan trolldegen är kvar. Det är möjligt att ett par talgoxar faktiskt åt lite - ber om ursäkt till dem om de får ont i magen. Men då fåglar samtidigt setts vid saltstenar får man väl också tänka att de kan ha behov av lite salt. Självklart är det inte att rekommendera fler att göra det här testet om det är så att talgoxen faktiskt tagit skada. Men nu är det testat. De flesta fåglar verkar själva kunna välja bort trolldeg redan vid första smaket. 

Tips! Ekologiskt bregott är lite salt och ett utmärkt och billigt fett för mesar om man inte har tillgång till ekologisk naturbetestalg. Sett till vad man betalar för är den faktiska mängden fett i Ekologiskt bregott fullt konkurenskraftigt i pris i jämförelse med köpta dåliga talgbollar. Detta är något Janne på Slåttergubben räknat mycket på så det är inget påstående taget ur luften. 

En liten brasklapp: För tama djur som inte själva kan välja sin mat kan det dock bli för mycket salt om de bara erbjuds salt mat som alternativ.