Äng är åkers moder

"Äng är åkers moder" är ett gammalt ordspråk som talar lika direkt som raden "Allt kött är hö, och blomstren dö" i psalmen En vänlig grönskas rika dräkt. Idag är det en sanning med modifikation då köttet består av ensilage (slaget med en enastående hastighet av effektiva maskiner), vete, bönor och sojabönor. Ur en synvinkel kan vi kalla det effektivt men ur en annan synvinkel är det oeffektivt att vi inte äter spannmål, bönor och ärtor själva istället.

Det känns ju lite olustigt att en av Brasiliens stora industrier är just sojabönsproduktion till västeuropas inlåsta grisar, kor och höns. Produktion som tar oerhört mycket mark i anspråk, som tidigare tillfört människor andra värden. Och i Sverige används ca 2/3 av vår spannmålsskörd direkt till djurfoder. Då Psalm 201 skrevs år 1889 fanns ännu mycket äng i Sverige där gräset slogs varje år och togs om hand som hö åt kreaturen. Djurens gödsel blev sedan näring till åkrarna där rågen växte på sig - av den skulle det bakas surdegsbröd åt människorna i ett senare skede. Näringsläckaget till Östersjön var minimalt, sanka områden och och marker som inte gick att plöja var som regel äng där man hela tiden tog bort lite näring varje år med slåttern vilket medförde en rik flora och fauna. Och mitt i vårt moderna samhälle känns det ändå skönt att ägna sig åt sånt här grundläggande. Slå med lie.

Den grundläggande aktiviteten för all odlad mat under en stor del av vår historia. Även om det i praktiken idag är så dyrt med arbetskraft att det inte lönar sig att torka gräset till foder utan det ofta slängs i skogen någonstans. Och baka surdegsbröd på råg, även om det inte är i stenugn utan i en ugn som drivs av våra vatten- och kärnkraftverk känns det ändå som det är på rätt väg. Men det kanske blir bättre, ju längre vi håller på med miljöprogressivt företagande och ju större våra företag blir desto mer kan vi påverka.