Fågelskola
Här har vi sammanställt alla fåglar som dykt upp på fågelmatningar i Sverige - ordnade fallande skala efter vanlighet. Siffrorna är uppdaterade efter fågelräkningen "Vinterfåglar inpå knuten 2023". Längst ned i listan hittar vi de riktigt ovanliga och på slutet absoluta rariteter.
Vi jobbar med jämställdhet här så det är bara 50% män bland fågelfotograferna!
Talgoxe
111 651 st inräknade talgoxar. Foto: Thomas Hildh
Vår vanligaste fågelbordsgäst. Finns i hela landet och i alla miljöer. Känns ständigt närvarande med sin tuffa stil. Börjar med sina klämkäcka vårvisslingar tidigast av alla - och då är det inte bara de första solstrålarna som värmer.
Fågelmat för talgoxen? Solros, jordnötter, talg mm
Blåmes
81 332 st inräknade blåmesar. Foto: Barbro Nelly
Störst chans har man nog att få en blåmes till sin matning. Det är ofta den som först hittar till nötterna eller solroskärnorna man nyss lagt ut. Lite lik talgoxen i både utseende och beteende men saknar tex. det svarta bröstbandet.
Vad äter blåmesen? Jordnötter, solros, talg men det mesta går bra.
Pilfink
72 215 st inräknade Pilfinkar. Foto: Jan Wester
Förväxlas ofta med gråsparv men spana efter den svarta kindfläcken som pilfinken har! Alltid i flock och hos många den vanligaste gästen vid fågelbordet. Saknas bara allra längst i norr och om man verkligen bor i skogen. Ofta hör man pilfinkens pratsamma tjatter från trädgårdens häckar. En jordbruksfågel som klarar sig utmärkt på billiga åkerfrön men äter gärna dyrare frön om det bjuds!
Fågelfrön till pilfinken? Åkerfrön, hampa, hirs, solros. Enda vanliga fågeln som verkligen gillar hirskolvar!
Domherre
55 606 st inräknade domherrar. Foto: Bee Thalin
En av de arter vi starkast förknippar med fågelmatning. För en anonym tillvaro i storskogen om sommaren. Lite sparsammare i södra Sverige, föredrar matningar med närhet till skog och är ofta oskygg. Honan saknar det röda.
Fågelmat till domherren? Solros, hampa och raps
Koltrast
42 406 st koltrastar Foto: Thomas Hildh
Koltrastarnas kamp är en höjdpunkt med fågelmatning! Aggressiva, hetlevrade och impulsiva. Koltrasten försvarar sitt vinterrevir med bestämda metoder. Hackad solros på marken ökar ofta antalet koltrastar.
Vad äter koltrasten? Äpplen, russin, hackad solros och nakenhavre.
Skata
37 744 st inräknade skator. Foto: Barbro Nelly
Vår kanske käraste kråkfågel. Håller ofta ihop i par. Bygger sina stora risbon nära hus och gårdar. Har en förkärlek att samla färgglada saker i sina bon. Kan på senvintern samlas i flockar och småprata - så kallad skatriksdag.
Vad äter skatan? Skulor, åkerfrön, talg m.m
Grönfink
33 548 st inräknade grönfinkar. Foto: Magnus Bergvall och Annika Lavin Johansson
Vacker och vanlig gäst hos många. Något vanligare i södra Sverige. Börjar tidigt på vårvintern med sin märkliga lugna sång - det låter som den gör gör ljud till en berg- och dalbanefärd. Honor och ungfåglar är lite mattare i färgerna.
Fågelfrön till grönfiken? Ekologisk solros, hampa och raps
Gulsparv
33 355 st inräknade gulsparvar Foto: Thomas Hildh och Barbro Nelly
En lantis som vill ha levande gårdar med djur och hagar. Visar sig på matningar i jorbruksbygd och städernas utkanter först när vintern slår till. Födosöker bara på marken. Kommer oftast i flock. Övervintrade förr av spill från tröskning, höhantering, foder till höns mm på alla 1000-tals små levande gårdar. Har nu allvarliga problem då den typen av gårdar med naturligt spill inte finns kvar längre i det storskaliga, industrialiserade och städade jordbrukslandskapet. Gulsparven minskar. Slåttergubben anser det här vara den enda småfågeln man av naturvårdsskäl kan motivera en fågelmatningen med, annars är det mest en fantastisk vacker hobby.
Fågelfrö till gulsparven? Åkerfrön på marken! Ej solros!
Kaja
26 322 st inräknade kajor. Foto: Thomas Hildh
Väcker blandade känslor. Kanske för att de äter så mycket? Eller för att den är en kråkfågel? I norr flyttfågel. Skyr storskogen. Flockfågel - övernattar i stora flockar, oftast i städer. I kajans kritvita öga ser vi en klok fågel.
Vad äter kajan? Skulor, åkerfrön, talg m.m.
Gråsparv
24 913 st inräknade gråsparvar. Foto: Thomas Hildh
Inte så vanlig som många tror. Gråsparven har minskat i takt med att förutsättningarna blir allt sämre i jordbrukslandskapet. Håller gärna till inne i ladugårdar (och fågelmatsbutiker!). Heter "House sparrow" på engelska.
Fågelmat till gråsparven? Åkerfrön, solros, hampa
Bergfink
20 698 st inräknade bergfinkar. Foto Magnus Bergvall
En "exotisk" fågel. Vanlig hos vissa, andra har aldrig sett den. Störst chans är nog sen höst eller i april under flytten. Många stannar i södra Sveriges bokskogar och äter bokollon. Sällskapar ibland med bofink.
Vad äter bergfinken? Solros, raps, åkerfrön m.m
Nötväcka
19 234 st inräknade nötväckor. Foto: Barbro Nelly
Här kommer jag! Nötväckan är en högjudd tuffing som inte räds några konkurrenter på fågelbordet. Roffar åt sig det den vill ha och drar iväg. Hamstrar frön som den kilar in i barkspringor. Påfallande orädd - även för människor.
Fågelfrön för nötväckan? Solros, hampfrön.
Steglits
15 252 st inräknade steglitser. Foto: Thomas Hildh
Wow! Steglitsen sticker verkligen ut. Kommer gärna i flock, men är inte så vanlig på vintern. En jordbruksfågel som mest av allt älskar frön från kardborre. Lätet liknar ingen annans - vackert och lätt att känna igen.
Steglitsens bästa fågelmat: Hackade solroskärnor, raps
Större hackspett
13 548 st inräknade större hackspettar. Foto: Marie Cederkrok
Visst är det något speciellt när en hackspett kommer fram? Större hackspett är den vanligast och mest nyfikna av våra spettar. Känns lätt igen på sina två vita ryggfläckar. Ganska skygg och svår att komma nära.
Fågelmat till större hackspetten? Talg, jordnötter, solroskärnor
Stjärtmes
11 925 st inräknade stjärtmesar. Foto: Monica Johansson, Bee Thalin x 2, Olle Arvids
Charmar alla! Håller ihop i familjegrupper, och studsar fram genom luften som vita pingisbollar med låååånga stjärtar. Störst chans om du har fågelmatningen i brutet skogslandskap med blandskog, lövridåer och sly.
Vad äter stjärtmesen? Hackad solros, talg, jordnötter
Grönsiska
11 092 st inräknade grönsiskor. Foto: Thomas Hildh
Grönsiskorna kommer nästan alltid i flock, livligt "småpratande" med varandra. En invasionsart från barrskogarna som vissa vintrar finns gott om, andra saknas den helt. Ofta är de oskygga. Lever i naturen av alkottsfrön om vintern. Mindre än t.ex. grönfinken.
Vad äter grönsiskan? Helst hackade solroskärnor
Nötskrika
9 963 st inräknade nötskrikor. Foto Thomas Hildh
Trivs bäst i skogen där den fladdrar omkring i små flockar och skränar. En riktig skönhet med sin tropiskt blåa fläck på vingen. Inte alltid omtyckt - småfåglar skräms lätt av nötskrikan, särskilt när de kommer i flock!
Vad äter nötskrikan? Skulor, åkerfrön, jordnötter, skalade solroskärnor
Entita
8 892 st inräknade entitor. Foto: Thomas Hildh
Lika tuff som blåmesen, och högljudd. Liknar talltitan, men entitans rygg är jämnfärgad, talltitan har en "silvrig" vingpanel. Hakklappen är något mindre och hättan blankare. Gillar lövskog och kommer mycket oftare till fågelmatningar.
Fågelmat till Entitan? Solros, jordnötter, talg
Kråka
8 494 st inräknade kråkor. Foto: Mikael Schulin
En av de få arter som många inte önskar sig, men varför ska kråkan inte få mat som de andra? Lätt igenkänd på sin gråsvarta dräkt. Ganska skygg och undviker ofta matningar nära husen. Födosöker ensam eller i par. I slättbygderna ibland i lite större flockar.
Gillar: Allätare.
Bofink
8 230 st inräknade bofinkar. Foto: Jan Wester
Sveriges näst vanligaste fågel. Sjunger flitigt på våren. De flesta flyttar utomlands men några stannar kvar. Anonym och undgår lätt upptäckt, men det vita fältet på vingen är en bra karaktär. Skuttar gärna i utkanten av matningen och helst under träd o buskar.
Vad äter bofinken? Solros, raps, åkerfrön
Stadsduva/Tamduva
8 104 st inräknade stadsduvor. Foto: Thomas Hildh
Håller till i städer och vid stora gårdar. Ofta i flock och känns då igen på att de finns i alla möjliga färger. Den ursprungliga formen av denna duva bor i klippbranter - det är inte konstigt att den gillar städernas höghus! Färgtypen på bilden liknar mycket skogsduvan.
Gillar: Åkerfrön, bröd
Ringduva
7 296 st inräknade ringduvor. Foto: Monica Johansson
Mest känd för sin dova hoande ramsa om vårarna. Nästan alla flyttar i oktober men en del stannar kvar inne i städerna i södra Sverige och besöker ofta fågelmatningar. Vår största duva - känns lätt igen på sin vita halsfläck.
Sidensvans
7 029 st inräknade sidensvansar. Foto: Thomas Hildh
Vackrare fågel är svårt att tänka sig! Att höra sidensvansens ringande läte precis innan flocken slår sig ner i äppleträdet är en ren njutning. Till stor del en frukt- och bärätare vid fågelborden. Häckar i nordliga barrskogar.
Gillar: Frukt, bär, russin, hackade solroskärnor.
Stenknäck
6 809 st inräknade stenknäckar. Foto: Per-Henrik Falk
Vissa har aldrig haft stenknäck vid matningen, andra har 15-20 stycken varje dag. En läcker fågel med kraftig näbb som bland annat används för att knäcka körsbärskärnor. Anonym och svårsedd på sommaren, mer synlig vintertid.
Gillar: Solroskärnor, hampafrön.
Gråsiska
5 815 st inräknade gråsiskor. Foto: Madeleine Danielsson
Drar runt i stora flockar om vintern, då den vandrar söderut från norra Sverige i jakt på föda. Lever mest av björkfrön och små ogräsfrön, som gråbo på bilden. Varierar i antal från år till år, kan plötsligt dyka upp i mängd. Sällskapar sällsynt med snösiska. En av de få arter som verkligen gillar raps på fågelrestaurangen - servera på marken.
Vad äter gråsiskan? Åkefrön, raps, hampa
Talltita
5 708 st inräknade talltitor. Foto: Elsa Rensfeldt
Hårt knuten till barrskogar, gärna med äldre tall. Där avslöjar den sig med sitt gnälliga thi-thi-thääää-thääääää. Kommer fram till matninar i eller mycket nära storskogen. Ljus avlång fläck på vingen, större haklapp och matt svart hjässa skiljer den från entitan.
Rödhake
5 645 st inräknade rödhakar. Foto: Barbro Nelly
Rödhakarna flyttar söderut för att få fortsätta äta insekter, men några tuffingar stannar alltid och chansar på en mild vinter. Vanligast längs västkusten och skåne i lummiga trädgårdar. Rödhaken är gärna för sig själv.
Gillar: Hackad solros, bitar av jordnöt, skalade hampafrön, talg
Svartmes
5 037 st inräknade svartmesar. Foto: Monica Johansson
En storskogsmes. Därför ingen art som vi stadsbor ser så ofta, men de med skogstomt kan intyga att svartmesen gärna besöker fågelmatningen. Som många andra i sitt släkte är svartmesen en tuffing. Har en vit fläck i nacken och saknar talgoxens gula inslag.
Svartmesens fågelmat: Jordnötter, solrokärnor och talg
Fasan
3 261 st inräknade fasaner. Foto: Monica Johansson
När denna självutnämnda kunglighet spatserar fram tar den lätt all uppmärksamhet. En asiatisk fågel som är ganska beroende av jägarnas utplanteringar. Men den häckar också fritt. Syns i en del villaområden och i jordbruksbygd - vanligare söderut och väldigt lokal.
Gillar: Åkerfrön mm
Gräsand
3 153 st inräknade gräsänder. Foto: Thomas Hildh
Vanligast vid trädgårdar nära en strand eller å i städerna. Några vittnar om att det ibland kan bli lite väl många änder vid fågelbordet. Den kan också flyga långt och kommer då ofta som nattgäst vid fågelmatningar. Honan är brunspräcklig.
Gillar? Bröd, åkerfrön mm
Björktrast
2 665 st inräknade björktrastar. Foto: Barbro Nelly
Ses om höstarna i stora flockar i okt/nov. Stannar för vintern där det finns frukt och bär. Ett bra knep att få trastar till trädgården är att låta äpplen ligga/hänga kvar. Björktrasten kallas ofta för snöskata.
Gillar: Frukt och bär, hackade solroskärnor om det kniper
Råka
2 635 st inräknade råkor. Foto Monica Johansson
Oljigt svart och med en fjäderlös fläck vid näbben. Jämnstor med kråkan. Finns kring städer i slättlandskap. Vanlig bara i Skåne. Råkorna är förunderliga. Fulsnygga spatserar de omkring som om de vore lite förmer än alla andra. Ungfåglarna saknar den bara näbbfläcken.
Gillar: Åkerfrön, skulor mm
Tofsmes
1 532 st inräknade tofsmesar. Foto Magnus Bergvall
För att få denna charmör måsta man bo i djup barrskog och praktiskt taget har matningen i skogen. Den stannar hellre bland barren än flyger 100m genom lövskog till en fågelmatning. Flyttar aldrig söderut.
Vad äter tofsmesen ? Talg, solros och jordnötter
Skogsduva
1 490 inräknade skogsduvor. Foto Magnus Bergvall
Vår anonymaste duva både till beteende och utseende. Lätt blåaktig ton i fjäderdräkten och lite knubbig i jämförelse med stadsduvan - men kan vara förvillande lik. Några stannar hela vintern. En av de allra tidigaste flyttfåglarna på våren, kommer ofta i februari. Ovanlig fågelbordsgäst. Gillar ej städer och samhällen. Häckar i ihåliga träd.
Gillar: Åkerfrön mm
Sparvhök
1 401 st inräknade sparvhökar. Foto: Barbro Nelly
Smack! Som en projektil kommer den farande - och ibland lyckas den få en munsbit. Fåglar upp till koltrastens storlek står på sparvhökens meny. Vår vanligaste rovfågel - de allra flesta flyttar men är ej ovanlig på vintern. Och visst ska även de få leva!
Gillar: Små fåglar
Trädkrypare
1 363 st inräknade trädkrypare. Foto: Barbro Nelly, Marie Cederkrok, Thomas Hildh
En liten krabat som ägnar sitt liv med att klättra uppför träd i jakt på insekter. Ej flyttfågel. Störst chans att se den om matningen ligger nära många träd. Kan lära sig äta hackade solroskärnor från marken om man lär den genom att först kila in dem under barken.
Fågelmat för trädtryparen: Hackad solros, skalad hampa, ekologiskt bregott, talg to.m åkerfrön som på bilden!
Turkduva
1 248 st inräknade turkduvor. Foto Magnus Bergvall
Turkduvan är en asiatisk art som av sig själv spridit sig till Sverige. Den är liten och känns igen på sin jämna fjäderdräkt och svarta halsfläck. Älskar hönsgårdar, små odlingar, kvarnar osv. Finns lokalt i städer och samhällen utom allra längst i norr.
Gillar: Åkerfrön, m.m
Korp
1 227 st inräknade korpar. Foto: Barbro Nelly
Skygg som få, intelligent och pratsam. Inte utan anledning var korparna framträdande i asatron. Har ökat på sista tiden och brett ut sig i södra Sverige utanför storskogarna. Vår största kråkfågel, stor som en ormvråk. Sällsynt vid lugna, avlägsna fågelmatningar.
Gillar: Kött, matrester
Gråspett
957 st inräknade gråspettar. Foto: Tommy Brinksäter
En fågel som ökar i antal! Fågelmatningar har föreslagits som en förklaring till ökningen. Lik gröngöling men gråare och inte så kraftigt markerad med rött och svart på huvudet. Från norra mälardalen och norrut.
Gillar: Talg, späck, rönnbär, hackade solroskärnor
Gärdsmyg
864 inräknade gärdsmygar. Foto: Barbro Nelly
En mus! .... eller är det en fågel? Gärdsmygen är liten och snabb som en mus. Den lilla stjärten står alltid rätt upp. En tuffing som inte räds att övervintra i södra Sverige. Gärna med närhet till vass, täta buskage och diken.
Gillar: Insekter, kommer till matningen mest av nyfikenhet.
Mindre hackspett
863 mindre hackspettar. Foto: Monica Johansson
Ett oförglömligt minne! Stor som en nötväcka, klen näbb och vit, bandad rygg. Oftast i närheten av strandskogar med mycket död lövved. Liknar den vitryggiga hackspetten, men den är gröngölingsstor och mycket ovanlig.
Gillar: Talg
Stare
479 st inräknade starar. Foto: Barbro Nelly
Ovanlig vintertid. De flesta flyttar. Gynnas av ekologisk odling och levande trädgårdar med mycket insekter. Vitprickig om vintern och i jämförelse med koltrast, rundare i formen. Flockfågel utom just när de häckar.
Vad äter staren? Åkerfrön, solroskärnor, russin, jordnötsbitar
Nötkråka
306 inräknade nötkråkor. Foto: Rolf Brandström
Finns den här fågeln? Ja, faktiskt. Till och med i två varianter, en sydlig som äter hasselnötter och en nordlig/sibirisk som gillar frön av cembratall. Som nötskrika i storlek, ibland ganska oskygg. Sällsynt gäst vid fågelrestaurangen.
Bästa fågelmaten till nötkråkan? Hasselnöt, talg, jordnöt
Vinterhämpling
209 inräknade vinterhämplingar. Foto: Magnus Danestig
Häckar på kustnära fjällhedar, främst i Norge. Övervintrar i sparsamt i södra Sverige på öppna marker med mycket ogräsfrön. Skyr skog och trädgårdar. Gul näbb, gulbruntonad dräkt - särskilt hakklappen samt inget rött i pannan skiljer den från gråsiskan. Mycket sällsynt på matningar.
Gillar: Rapsfrön och åkerfrön. Små frön tex nässlor, rölleka, klint, gråbo, målla,
Lavskrika
203 inräknade lavskrikor. Foto: Elsa Rensfeldt
Mötet med lavskrikan glömmer man aldrig. Den är tillgiven och tam, kommer fram till lägerelden och knycker korv. Minskar tyvärr i takt med att de stora orörda skogarna försvinner. Från Dalarna och norrut. Gillar att komma fram till fågelmatningar.
Gillar: Talg, kött, korv, nötter, solros
Kungsfågel
210 inräknade kungsfåglar. Foto Madeleine Danielsson
Vår allra minsta fågel. Trots att den är insektsätare stannar de flesta kvar. De drar omkring i skogen i små flockar om vintern, ofta tillsammans med mesar och trädkrypare. Kommer mycket sällan fram till fågelborden.
Vad äter kungsfågeln? Kokta makaroner!, fett, smulor av nötter?
Järnsparv
175 inräknade järnsparvar. Foto: Annika Lavin Johansson
Dyker ibland upp på fågelborden vid bakslag i april. Det är då de anländer från sydligare trakter. Några övervintrar också i SV-Sverige. En anonym fågel både i färger, rörelser och sång. Insektsätare - bor i granskogar.
Gillar: Småsmulor av solros, skalad hampa, små åkerfrön
Duvhök
262 inräknade duvhökar. Foto: Barbro Nelly
Sparvhökens större kusin. Honan en riktig biff, stor som en ormvråk och en mycket kraftfull jägare. Hanen mindre och kan likna en stor sparvhökshona. Duvhöken har alltid kraftig kropp och känns rejälare. Ungfåglar med kraftigt streckat bröst på gräddgul botten.
Gillar? Kan komma till ställen/åtlar med utlagt kött/talg. Annars mest harar, ekorrar, orrar, höns, duvor, kajor - befattar sig inte med mindre saker än trastar!
Svarthätta
151 inräknade svarthättor. Foto Magnus Bergvall
Vår enda sångare som kan ses om vintern. Ovanlig gäst men lite oftare längs västkusten och i Skåne. Honan har rödbrun hätta istället för svart. Rör sig lungt och dyker plötsligt upp från ingenstans. Vill ha närhet till buskar och häckar.
Gillar: Bär, äpple, hackad solros, bitar av jordnöt
Skrattmås
76 inräknade skrattmåsar. Foto: Marie Cederkrok
Lätt att känna igen om sommaren. På vintern är dock huvudet vitt men har en tydlig svart fläck bakom ögat och ofta ett mörkt diadem över ögat. Näbben är alltid rödaktig. Övervintrar längs öppna vatten i södra Sverige.
Gillar: Bröd, fisk, pommes, hamburgare, korv mm
Lappmes
73 inräknade lappmesar. Foto: Elsa Rensfeldt
Vår tamaste och ovanligaste mes. Det brukar inte vara svårt att få den i handen. Från norra Dalarna och norrut. Regelbunden gäst bara allra längst i norr. Stor haklapp och matt brun hjässa skiljer den från talltitan. Gillar de gamla orörda storskogarna.
Varfågel
45 inräknade varfåglar Foto: Monica Johansson
Häckar i norra Sverige och övervintrar i söder. Den vill ha öppna marker med bra utkikspunkter där den syns som en bländvit snöboll. Trots sin litenhet äter den möss och småfåglar. I ovanliga fall vakar den vid fågelmatningar.
Gillar? Möss och småfåglar.
Sparvuggla
84 inräknade sparvugglor Foto: Anders Skoglöf
Kommer sällsynt fram till fågelmatningar med närhet till större barrskogar. Denna knappt koltrast-stora uggla är ofta dagaktiv. Att få se en uggla djupt in i ögonen är en tidlös upplevelse. Har en vacker vissling som hörs i gryning o skymning.
Gillar: Möss och småfåglar
Ovanliga gäster
Här följer några riktigt ovanliga gäster vid fågelmatningen, men som inte nödvändigtvis är så ovanliga att se på andra ställen än just vid matningar.
Kattuggla
0 st inräknade kattugglor. Foto Madeleine Danielsson
Kattugglan är ofta nära människor och är vanlig upp till Dalälven. Ofta i lador eller övergivna hus på dagen. Nattaktiv, gillar att spana vid fågelmatningar om nätterna. Hör man en uggla på natten så är det som regel kattuggla - mycket typiska läten.
Gillar: Möss o sorkar
Ormvråk
Foto: Mikael Schulin
Syns ofta sittande på stolpar nära vägen. De flesta flyttar ur landet i oktober men är ingen ovanlig syn i södra Sverige om vintern. Kan gå att locka till sin matning om man bor lite ensligt i ett halvöppet landskap och lockar med talgbitar eller något annat köttigt. Varierar från väldigt ljusa (oftast i Skåne) till den vanliga spräckligt mjölkchokladbruna dräkten.
Gillar: Möss och sorkar, ibland orm. Talgbitar och annan köttmat.
Spillkråka
0 st inräknde spillkråkor. Foto Madeleine Danielsson
Vår största hackspett. Känns lätt igen på den röda hjässan. Spillkråkans gamla bohål används ofta av ugglor. Att den utgör en del av själva skogens själ märks bl.a på att dess karismatiska läten ofta får vara med på film. Kommer sällan fram till matningar.
Gillar: Talg
Gröngöling
0 st inräknade gröngölingar. Foto: Thomas Hildh
Sticker verkligen ut med sin riktigt gröna rygg och stora storlek. Vill ha mycket lövträd, gärna ek och asp, i sin omgivning. Kommer märkligt ogärna fram till matningar. Vanligast söder om dalälven. Kusinen gråspett tar vid längre norrut.
Gillar: Talg och jordnötter
Tretåig hackspett
Foto: Monica Johansson
Finns från Mälardalen och norrut. Oerhört snygg spett som är lätt att känna igen med de här fartränderna i ansiktet, hanen har en riktigt gul hjässa. Gillar gamla granskogar men finns även bland fjällbjörkar. Ingenstans riktigt vanlig, kan komma söderut om vintrarna men väldigt sällan vid fågelmatningar.
Gillar? Talg
Rapphöna
Foto: Arne Ekström
Oerhört söta fåglar! Håller vintertid ihop i familjegrupper. Springer och smyger hellre än flyger. Gynnas av gårdar med djur, småbiotoper, stubbåkrar, gräsremsor, häckar osv. Kommer bara nära husen vid hårda vintrar. Slättbygd i "södra" Sverige.
Gillar: Åkerfrön, blandsäd
Kricka
Foto: Eva Jonsson
En färgsprakande and! Övervintrar ibland i södra Sverige, gärna med gräsänder. Kan då sällskapa med dem på fågelmatningar. Krickan är en vanlig häckfågel i Sverige och kommer tidigt på våren. Den är såååå snygg på nära håll i kikare när vårkvällens solstrålar förgyller dess färger. Honan är lik gräsandhona men krickan är alltid mycket mindre.
Gillar: Åkerfrön, hackade solroskärnor
Snatterand
Foto: Maria Rutili
En and som ökar i Sverige, häckar i slättsjöar i söder. Flyttar sent och kort. Enstaka kan finnas kvar vintertid bland gräsänder, om det är fruset återfinns vid vatten i städerna. Stor som gräsanden, honan liknar mer gräsandshona. Båda könen visar ofta en vit liten fyrkant under bakre delen av vingen när de simmar, och på inre hörnet av vingen när de flyger.
Gillar: Åkerfrön, bröd
Bläsand
Foto: Hans Andersson
Storskogsanden, häckar i skogssjöar norröver och i Ryssland. Vi skådare ser den i stora antal vår och höst kring fågelsjöar. Den stannar gärna sent på hösten/vintern så länge det finns mat. Övervintrar ganska rikligt milda vintrar. Ovanlig på matningar men kan sällskapa med gräsänder. Som vanligt i ändernas värld är hanen betydligt färggrannare. Här är en övervintrande hona som äter slåttergubbens fågelmat. Har förövrigt ett väldigt vackert läte!
Gillar: Skalad solros, åkerfrön
Knipa
Foto Madeleine Danielsson
Knipan är kanske vår mest utbredda and. De håller nästan alltid ihop i par. Den häckar i holkar och håligheter, ibland ganska långt från vatten. När den ska ta med ungarna till vattnet kan de ibland gå och ibland klättra upp på mamman och flyga på ryggen!
Ovanlig på fågelmatningar, knipan övervintrar där det finns öppet vatten och kommer sällsynt upp till vattennära matningar.
Vad äter Knipan? Egentligen vattenväxter - men annars åkerfrön.
Sothöna
Foto Marie Cederkrok
En våtmarksfågel som ofta övervintrar i öppna vatten i städer. På näbben syns det att den egentligen är mer släkt med med höns än änder. Och ser man fötterna så har de långa "fingrar" utan så mycket simhud. Bra att klättra om kring i vassen med.
Gillar: Bröd, olika frön, gröna blad
Snösiska
Foto: Tommy Brinksäter
En arktisk kusin till gråsiskan. Håller sig helst norr om polcirkeln även vintertid. Söder om Dalälven närmast att betrakta som raritet. För säker identifiering krävs experthjälp, den är mycket lik gråsiskan, på bilden syns en riktigt ljus och fin individ. Numer ansedd som ras av gråsiska.
Sävsparv
6 inräknade sävsparvar. Foto Lars Söderlind/Madeleine Danielsson
Vanlig häckfågel vid frodiga vassrika stränder. Övervintrar sparsamt i samma biotop i södra Sverige. Det är bara i anslutning till de miljöerna man har chans på sävsparv som matgäst på vintern. Vid flytten i april/maj kan den dock dyka upp på matningen i vanliga trädgårdar.
Vad äter sävsparven? Hirs och hirskolvar, åkerfrön
Hämpling
0 st inräknade hämplingar. Foto:Jan Wester, Thomas Hildh
Sällsynt vintertid, ibland i mars/april vid matningar i jordbruksbygd. Honor och ungar anonymt grå och streckade. Älskar levande gårdar med mycket djur, små hagar, beten, ogräs, levande ladugårdsplaner och körvägar.
Gillar: Åkerfrön, trampört och maskros
Rosenfink
Hane. Foto Turid Forså
Rosenfinken häckar sparsamt i Sverige. Den flyttar till Himalayas skogar och kommer till oss först i maj. Ibland ses den då på fågelmatningar. Hanen lätt att känna igen på färgen, honan anonymt grå och streckad, alltid svart pepparkornsöga och riktigt bullig näbb.
Gillar: Hackade solroskärnor
Kornsparv
Foto Madeleine Danielsson
Förr vanlig i Skåne. Hårt slagen av jordbrukets rationalisering. En spillra kvar i SO Skåne där de bor året runt. Att betrakta som en raritet på alla andra ställen! Större än gulsparven med bullig näbb. Ymnigt streckad. Anonym i färgerna, benen ljusgula. Kan sällsynt dyka upp på öppet belägna fågelmatningar. Sällskapar då ofta med gulsparv. Läs mer HÄR!
Gillar: Åkerfrön
Lappsparv
Foto Madeleine Danielsson
Häckar liksom snösparven i fjällen och övervintrar mycket sparsamt i södra Sverige. Kan sällskapa med gulsparv. Inramad röd kind, ett ljust streck över hjässan, vingband och ganska brokig dräkt. Mycket sällsynt vid öppet belägna matningar.
Gillar: Åkerfrön
Snösparv
59 inräknade snösparvar. Foto Monica Johansson
En fjällfågel som övervintrar sparsamt vid havsstränder och åkrar i södra Sverige. Ofta i flock. Syns ibland tillsammans med gulsparvar vid oskördade åkrar. Även längs vägar vid mycket snö. Kan sällsynt dyka upp på öppet belägna markmatningar.
Gillar: Åkerfrön , gärna riktigt småfröiga. De har små näbbar och gillar att picka små frön från små växter längs stränder, åkrar, hedar och på sommaren fjällhedar.
Ortolansparv
Foto Monica Johansson
Flyttar till västafrika, åter i slutet av april. Har lidit hårt av jordbrukets rationalisering. Förr häckfågel i stora delar av södra Sverige men nu i princip utrotad. Häckar fortfarande i norra Svergie. Gillar småskalighet och levande landskap med kortväxta ytor. Hane med rosttonat bröst och vackert grå i huvudet. Honan mer svårbestämd. Sällsynt på matningar om våren.
Gillar: Åkerfrön
Berglärka
Foto: Barbro Nelly, Tåkern, Januari 2016
Vilken läckerbit det här är! Häckar sparsamt i fjällen. Övervintrar längs betade och steniga havsstränder med tångbankar, från Halland och söderut längs de europeiska kusterna. Dyker ibland upp vintertid i åkerlandskap, ofta längs vägkanter eller öppna ruderatmarker/jordupplag med mycket ogräsfrön. En öppen markmatning vid sådana marker skulle nog berglärkan uppskatta. Den skyr träd och buskar och vanliga trädgårdar!
Gillar: Små ogräsfrön, ex trampört, målla, gråbo, baldersbrå osv... Åkerfrön
Sånglärka
Foto: Arne Ekström, Äppelbo, November 2021
Sånglärkan kommer tidigt och flyttar sent, härdig som fasen. Är beroende av öppna åkerlandskap där åkrarna plöjs. Är det bara vallar försvinner den, men det kan ju också bero en del på att vallarna nuförtiden är så sjukt täta, välgödslade och skördas 3gg per säsong. Vore det stora arealer gles ängsmark kanske den skulle trivas? Den har minskat radikalt - pga att på de stora slätterna är åkrarna nu allt för stora, täta, besprutade och med dålig insektstillgång. Och i glesbygderna finns knappt längre någon spannmålsodling utan där är bara vallar om åkrarna ens brukas. Den är fortfarande dock ganska vanligt i rätt miljöer.
Hur som helst är det sjukt ovanligt att sånglärkor kommer fram till fågelmatningar. De vill vara ute på riktigt öppna marker. Och den är ganska svårbestämd. Så här på vintern finns flera andra mycket ovanligare lärkarter som också kan dyka upp österifrån. Så kontakta en skådare, ta bilder!
Gillar: Insekter, små ogräsfrön, ex trampört, målla, gråbo, baldersbrå osv... Åkerfrön. Just denne sånglärka käkar ekologisk Villa bas från Slåttergubben!
Trädlärka
Foto: Stefan Åström, Motala, Feb 2023
Sånglärkan kommer tidigt liksom sånglärkan. Den är inte på samma sätt bunden till de öppna åkerlandskapen med plöjda åkrar. Den finns mer i brutet landskap med skog, vallar, hyggen, hedar. Någon slags öppen mark måste finnas men gärna i anslutning till skog. Finns ganska sparsamt men lokalt kan den vara rätt vanlig när landskapet passar den. Häckar upp till Dalälven.
Trädlärkan har en vacker lite mer entonig sång - lyll lyll lyll...... som den framför i flykten. Dess korta stjärt är påtaglig i flykten. Annars känner man igen den på den lite kantiga nacken och ett fält med svart-vitt-svart längst ner/fram på vingen då den sitter.
Mycket ovanlig gäst på matningar. Det här är faktiskt den enda individen jag hört talas om! Egentligen är det lite konstigt eftersom den inte är en lika upräglad öppenmarksfågel som sånglärkan. Och de är stenhårda - man måste liksom tåla ett bakslag om man kommer upp i februari.
Gillar: Insekter, denna åt ekologiska hackade solroskärnor på matningen.
Tallbit
Foto: Sissela Unosdotter
Norrländsk och sibirisk barrskogsfågel som vissa vintrar invasionslikt flyttar söderut. De uppträder flockvis och är mycket oskygga. Äter oftast rönnbär men även andra bär och frukter. De är ovanliga på fågelmatningar.
Lite större och biffigare än domherren, ganska kraftig näbb. Honan är grönaktig och hanen rödare, precis som hos korsnäbbarna vilka är dess närmsta släkningar. Har en enastående vacker hög sirenliknande vissling man knappt tror kan härröra från en fågel.
Fågelmat till Tallbiten? Bär, Solros
Bändelkorsnäbb
1 inräknade bändelkorsnäbbar Foto: Tommy Brinksäter, Ingemar Gard
Sibirisk fågel med lärkträdsfrön som specialitet. Några häckar i norra Sverige men finns i huvudsak bort över Ryssland. Kommer vissa år i invasioner. Ovanlig på matningar. Notera de korsade näbbhalvorna som alla korsnäbbar har för att öppna kottar! Vita band på vingen är typiska.
Gillar: Solrosfrön, solroskärnor
Mindre korsnäbb
64 inräknade mindre korsnäbbar. Foto: Hans Norelius
En vanlig, men sällan sedd, skogsfågel med grankottefrön som stapelföda. Släkt med tallbiten. En hårding som häckar i smällkallaste senvintern! Här en hona/ungfågel. Alla korsnäbbshanar har en vackert röd dräkt. Ovanlig på fågelmatningar.
Gillar: Solrosfrön, solroskärnor
En Större Korsnäbbshane Foto: Mikael Schulin
En Större Korsnäbbshona. Foto: Gigi Sahlstrand
Större korsnäbb
23 inräknade St. korsnäbbar.
Nordens papegoja, snarlik mindre korsnäbben men har betydligt högre och kraftigare näbb. Det lever av tallkottfrön som den bänder fram med sin stora näbb. Kan ses i stort sett i hela Sverige men gärna i talldominerad skog. Extremt ovanlig gäst på fågelmatningar.
Vad äter större korsnäbben? Troligtvis solros, normaldiet = tallkottfrön.
Dubbeltrast
24 inräknade dubbeltrastar. Foto: Anna-Lisa Osberg
Vår största trast, påminner om taltrasten men är tydligt större. Dess latinska namn betyder "trasten som äter mistel" och är viktig för mistelns spridning. Flyttar i oktober men enstaka fåglar stannar kvar - särskilt i mistelrika trakter.
Gillar: Frukt och bär, kanske även russin och solros
Taltrast
Foto: Monica Johansson
Vanlig skönsjungande trast i hela Sverige. Ovanlig på matningen. Flyttar normalt söderut. Lite av en enstöring, den gillar täta buskar ur vilka den hoppar fram till fågelbordet. En liten trast med fläckigt bröst, den saknar rödvingetrastens skarpa ljusa ögonbrynsstreck.
Gillar: Hackad solros, russin, jordnötssmulor, åkerfrön
Rödvingetrast
11 inräknade rödvingetrastar Foto Magnus Bergvall
Vår minsta trast. Fyller oktobernätterna med sitt finstämda lockläte "shiiiii" när den flyttar söderut. Några få stannar i södra sverige och håller då ofta ihop med björktrastar. Vid stor bärtillgång kan många stanna. Ovanlig vid fågelmatningar.
Gillar: Russin, äpplen, bär
Ringtrast
Foto: Bo Ljungberg
Häckar sparsamt i fjällen, övervintrar i SV Europa och syns mycket sparsamt på flyttningen varför den har lite "raritetsstatus". Få vinterfynd. På 2000-talet endast sedd en gång på fågelmatning då den åt äpplen och hackade solroskärnor från Slåttergubben! Lik koltrast men känns lätt igen på den vita halvmånen på halsen.
Gillar: Frukt och bär, russin och solros
Fiskmås
579 inräknade fiskmåsar. Foto: Margareta Karlsson
Svårt att hitta en fågel som ser snällare ut! Fiskmåsen finns kring vatten i hela Sverige men övervintrar bara i söder. Den kan komma fram till matningar invid vatten. Rent vitt huvud skiljer den från skrattmåsen. På vintern får fiskmåsarna lite grått på huvudet som på bilden, liksom gråtrutarna kan få.
Jämför med gråtrutarna nedan! Klenare näbb, rundare huvud, snällare blick, mörkare ögon, klenare ben och betydligt mindre i storleken. Ungfåglarna är lite mer jämt brunspräckliga - precis som gråtruten!
Gillar. Fisk, matrester, bröd, solroskärnor, talgbitar
Gråtrut
282 inräknade gråtrutar. Foto Thomas Hildh
Vår vanligaste trut. Finns mest längs kusterna, större sjöar och soptippar. Många övervintrar. Liknar en stor grov fiskmås med tjock näbb. Ungfågeln är liksom andra trutar och fiskmås brunspräcklig.
Gillar. Fisk, matrester, bröd, solroskärnor, talgbitar
Havstrut
Foto: Monica Johansson
Vår största trut. De gamla är lätta att känna igen då de har mörk, nästan svart rygg och ovansida av vingarna. Ungfågeln på bilden känns bl.a igen på storhet och riktigt kraftig näbb. Längs kuster och stora sjöar året runt. Inte lika vanlig som gråtrut.
Gillar: Bröd, fisk, pommes, hamburgare, korv mm
Rariteter
Här följer ett urval av de riktigt sällsynta gästerna. Alltså de som inte bara är ovanliga att se vid en fågelmatning utan rejält vilseflugna. Kontakta en lokal fågelskådare för hjälp med identifiering om du misstänker en raritet vid ditt fågelbord. Rariteterna är aldrig vanliga i Sverige och kommer locka fågelskådare!
Tillresta fågelskådare som vill se fågeln är trevliga typer att prata med. De som hade den oerhört sällsynta azurmesen på sin matning startade en smärre café-verksamhet! Vill du inte ha folk kring trädgården eller tycker att det är viktigt att spara in onödig bilåkning så håll tyst om fågeln.
Azurmes
Foto: Peter Bergman, Masungsbyn 2002
Kan man tänka sig en häftigare gäst? Senast (och enda gången?) som fågelbordsgäst år 2002 i Masungsbyn - Norrbotten. Rysk och nordasiatisk mes som närmast häckar i östra Finland och Vitryssland. Ej flyttfågel. Lätt att känna igen men blåmesar med färgförändringar och hybrider azurmes x blåmes förekommer och kan vara mycket lika.
Gillar: Talg, jordnötter, solros
Blåstjärt
Foto: Björn Dellming. Skåne 2010
Titta en rödhake! Men.... stjärten lyser ju blått. Och det röda är bara på flankerna... Då ett kraftigt snöväder lamslog skåne är enda gången blåstjärt siktats vid en fågelmatning. Den häckar i tajgans gamla barrskog, några få par i även i Sverige, och flyttar sedan mot sydostasiens varma skogar om vintern.
Gillar: Blåbär, rönnbär (kanske smulor av feta frön?) annars insektsätare.
Rubinnäktergal
Foto: Håkan Larsson. Västergötland, Vargön 2021
Titta en rödhake! Men.... vaf.. tänkte den lite lagom fågelkunnige Håkan Larsson när han var på en promenad bland villorna i Vargön i november 2021. Gick hem o hämtade kameran, fick en pangbild på fågeln och lade upp den i ett forum på nätet med den numer klassiska kommentaren: "Jag kan inte få det här till något annat än Rubinnäktergal". Hur skådarsverige reagerade på det inlägget gick att mäta på Richterskalan. -Är det ett skämt? ,är det du som fotat den bilden? I Sverige? VAAAR!!!???
Nä - det var ju inget dåligt skämt. Fågeln stannade snällt kvar i området och kom att bli en bland de mest kryssade individerna i Sverige. Rubinnäktergalen häckar i östra Sibirien, övervintrar i sydostasien och är typ alla fågelskådares våta dröm. Det här var den andra i Sverige någonsin och den första rejält dragbara (alltså sån som låter sig åka och tittas på och är snäll och stannar kvar). När vintern kom matades den med maggots och mjölmask. Den är en ren insektsätare.
Det här är ju liksom själva essensen av den kittlande tjusningen med fågelskådning, allt kan hända, vartsomhelst och man behöver inte ens aktivt ägna sig åt fågelskådning för att upptäcka nåt så här stort!
Gillar: Maggots o mjölmask - en ren insektsätare. Den sågs även äta finhackad ekologiskt nöttalg och skalade hampafrön från Slåttergubben.
Baltimoretrupial
Foto: Dan Persson. Skåne, Förslöv 2023
En gästspelare från västra USA. Baltimoretrupialen är en ganska vanlig flyttfågel som lever i parkliknande miljöer. Den flyttar till södra USA och sydamerika om vintern. Ibland händer det att denna och andra amerikanska flyttfåglar kommer vilse och lyckas korsa Atlanten! Just denna art är fram till 2023 sedd 26ggr i Europa och Sveriges första dök upp på en fågelmatning i Förslöv i skåne vintern 2022/23.
Känns bl.a igen på sin gyllingliknande näbb och tydliga vingband. Trupialerna är en helt egen fågelfamilj som inte finns i Europa.
Gillar: På bilden äter den ekologiska jordnötter från Slåttergubben, gillar även äpplen mm
Sibirisk järnsparv
Foto Anders Boström, Västmanland 2017
Sibirisk art, övervintrar i SO Kina. Mycket sällsynt höstgäst. 2016 kom ovanligt många. Åtminstone en övervintrade i en trädgård med fågelmatning och täta häckar. Skygg och försiktig som järnsparven, lämnar inte gärna buskarnas skydd. Liknar svartstr. järnsparv med distinkta gulsvarta teckningar i ansiktet. Denna saknar alltid svart på hakan.
Gillar: Smulor av feta frön.
Svartstr. järnsparv
Foto: Joakim Djerf, Uppland 2014
Häckar från Uralbergen och österut. Flyttar till bl.a Indien. Ett fåtal fynd i Sverige och endast en gång vid fågelmatning. Den tidiga våren 2014 hade just drabbats av ett bakslag, och när Elisabeth och Åke Karlsén drack sitt morgonkaffe såg de en konstig fågel vid matningen.. det blev startskottet på en sensationell nyhet bland fågelskådare.
Gillar: Smulor av frön, solros. Annars insektsätare.
Större turturduva
Foto: Oskar Lindberg, Norrbotten 2012
Häckar i stora delar av Asien ända till Kina. Flyttar mot syd eller sydost. 0-2 st/vinter i Sverige. Att det är en turturduva känns ganska lätt igen på fläckig fjäderdräkt, diamanthalsband och rödaktig grundton. Mycket svår att skilja från sin europeiska släkting turturduvan som ännu sällsyntare kan dyka upp vid fågelbord, fast att den borde vara i Afrika.
Gillar: Åkerfrön och säkert andra frön.
Spansk sparv
Foto: Jan Wahlström, Småland, Maj 2013
En nära kusin till gråsparven från sydeuropa och mellanöstern. Endast sedd en gång i Sverige och då på en fågelmatning! De östra populationerna är flyttfåglar så det är dem man tror når Sverige om de flyttar för långt på våren. Så det är från 15 maj och framåt de sannolikt dyker upp. Hanen kraftfullt och distinkt tecknad medan honan liknar gråsparvshonan. Varning för hybrider med gråsparv.
Tallsparv
Foto: Ulf Gotthardsson, Småland 2012
Gulsparvens kusin i öst. Häckar i Ryska taigan och flyttar söderut. 0-2 st/vinter i Sverige. Hanen är helt olik och lätt att känna igen. Oftast är det ungfåglar och honor som ses vid fågelborden. De är mycket svåra (ibland omöjliga) att skilja från bleka gulsparvar (som är ganska vanliga). Rödbruna fläckar på vit mage plus fullständig avsaknad av gult är indikationer.
Gillar: Åkerfrön
Videsparv
Foto Madeleine Danielsson
Sällsynt häckare i fuktig barrskog i norra Sverige, flyttar till sydöstra Kina. Ses sällsynt på hösten i södra Sverige och som en ej årlig raritet på fågelmatningar. Lik sävsparv men kompaktare, toppig hjässa och tydligare ljust inramad kind.
Gillar: Åkerfrön, hirs, solros ?
Gulbrynad sparv
Foto: Olle Bernard. Stockholm 2009
Häckar i NO Sibirien och övervintrar i Kina. Sedd en gång i Sverige på Järvafältets fågelklubbs matning. Dvärgsparvsstor med gult ögonbrynsstreck. En av de arter man kan tänka sig klara sin övervintring bättre av att vi väljer ekologiskt odlade jordnötter från Kina. Där finns betydligt mer frön och insekter.
Gillar: Troligtvis hirs då den tillhör emberiza-arterna. Åkerfrön?
Dvärgsparv
Foto: Calle Ljungberg, Småland 2012
Häckar från norra Sverige och österut i taigan. Flyttar till sydostasien. Vanlig i Kina. Fågelbordsfåglar är sannolikt östliga med kompassfel som flyttat i fel riktning. 1-3 st/vinter i Sverige.
Mindre än t.ex gulsparven på bilden. Rödbrunt inramat ansikte och ett tydligt streck längst upp på hjässan. Knycker gärna med stjärten.
Gillar: Hirs är klar favorit, hampa, åkerfrön och solros duger också.
Rostsparv
Foto: Klara Öhman, Uppland 2019
Över 2000 personer släppte Gudrun Öhman in i sitt kök efter att bomben slagit ned. Hon hade Sveriges tredje fynd av rostsparv i sin trädgård! Rostsparven häckar i Grekland och Turkiet och flyttar till Afrika! Det här var första gången den syntes på vintern i Sverige. Mycket lik ortolansparven.
Fågelmat till rostsparven: Den sågs t.ex äta Slåttergubbens hackade soroskärnor
Svarthuvad sparv
Foto: Hannu Rimpisalo, Voulerim Lappland 2023-06-01
Vilken vacker gäst! Ett femtiotal gånger har den här sparven som normalt häckar i småbrutna jordbrukslandskap i östra medelhavsregionerna besökt Sverige. Som mång andra flyttfåglar flyttar enstaka individer ibland på tok för långt, så i princip alla fynd är från slutet av maj/början av juni. Ofta nära östkusten där den då dimper ned efter att ha korsat östersjön. Men här är första gången den verkligen satt sig vid en fågelmatning och tagit för sig av frön. Stora delar av tiden satt den mest och iakttog de andra fåglarnas beteenden för att sen hastigt flyga ned och äta lite den med!
Fågelmat till Svarthuvade sparven: Den sågs äta solrosfrön
Dvärglärka
Foto: Mats Karström, Lappland 2014
Häckar på stäpper och halvöken från norra Svarta havet och österut. Stor som en siska. Dvärglärkan är lurig att skilja från bruna gråsiskor, hona av hämpling eller vinterhämpling. Lärkor går och står ganska upprätt - men en frusen lärka vid en fågelmatning kan vara ganska lågmäld! Endast ett fynd på fågelmatning i Sverige - i Norrbotten!
Gillar: Finhackade solroskärnor och jordnötter, små ogräsfrön.
Vitryggig hackspett
Foto: Mats Karström, Lappland 2019
Från att ha varit vanlig för hundra år sedan har den minskat som ett direkt svar på hur vi brukar skogen. Nuförtiden görs insatser att öka mängden död lövved - men vitryggen behöver stora områden med MYCKET död ved för födosök. Några få par vid nedre Dalälven i Värmland och Norrland. Ibland ses den i norra Sverige, oftast längs kusterna. Man tror det är individer som kommit in österifrån. Vitryggen känns igen på att vara stor och ha en helt vit/lite tvärrandig rygg och streckade sidor.
Gillar: Talg/ister från nöt eller vilt. (Gärna vildsvin)
Svarthalsad trast
Foto: Madeleine Danielsson, Skåne 2017
Häckar från Uralbergen och österut, övervintrar normalt i ett bälte från Iran till östra Indien. 1-4 st brukar hamna i Svergie om vintrarna. Upptäcks oftast i trädgårdar. På bilden syns en hona, inte så olik koltrasthonan men denna saknar alla bruna och svarta toner. Hanen har en tydlig svart hals/bröst och är lättare att känna igen.
Gillar: Mest frukt, bär men ibland hackad solros.