Det är viktigt att städa för att undvika smittor.

Gång på gång uppmanas vi städa den frökladdiga gräsmattan, dock har ingen någonsin beskrivit hur man verkligen gör för att dagligen desinficera det lilla område där alla frön ramlar ned och fåglarna älskar att gå.

Vi tycker det här myten är så rolig därför att alla som skrivit om fågelmatning sista tiden hela tiden upprepar den. Det stannar liksom alltid vid att det det är så viktigt att städa - skribenten lämnar alltid den stora skulden och skammen till dig.  Ingen har någonsin kommit med det där lilla piffiga enkla tipset om HUR du faktiskt ska bära dig åt att städa undan alla bakterier, virus och gulknoppsparasiter från marken under fågelmatningen.

Det senaste i raden av det vi läst är i nyutkomna boken (nov 2021) “Mata fåglar - allt du behöver veta" sida 87: "Foder på marken utgör en potentiell smittorisk, vilket kan undvikas genom regelbunden städning av matplatsen”

Om vi tolkar det som står här strikt kan vi alltså undvika smittor helt genom att regelbundet städa marken. Hur ofta vi ska städa för att totalt eliminera risken för smittor framgår ej och som vanligt inte heller hur. Det är en upprepad floskel bara som får oss att känna oss osäkra och ha dåligt samvete för foder på marken.

Det är lite som att någon gett dig en rulle toapapper till en fårfäll inkletad med bajs och står bakom ett hörn och fnissar när du sätter igång projektet att få den helt ren o vit igen -  och fri från bakterier.

Åter till städningen och hygienen. Det finns några absoluta sanningar som de flesta som matar fåglar känner till, vi drar dem här och resonerar sen vidare kring hygien och städning utifrån dessa sanningar.
- Ju mer mat på marken, mat på fler ställen och på större ytor desto fler fåglar kan du locka.
- Många fåglar äter faktiskt BARA från marken (eller där de verkligen kan stå, på en bräda, bricka eller så). Gulsparv är en sådan, rödhake och trastar är andra. Nästan alla matningsgäster föredrar att äta från marken och vill man ha många fåglar av många arter är det en förutsättning att servera mat på marken. (Mer om markmatning i myt nr 7!)
- Ingen har lyckats presentera en enkel sanning om hur man ska städa undan smittor från en kladdig gräsmatta på ett tillfredsställande sätt. (Någon har föreslagit presenning - men tänk de dagar det regnar… snöar, är massa minusgrader. Eller bara rent praktiskt - hur ska den här presenningen desinficeras och rengöras varje dag eller oftare. Och hur länge ska den ligga där? Vad händer med marken under?)

- Vi vet att fåglar bajsar hej vilt hela dagen, vi vet att de inte tvättar händerna efteråt. Har du tex salmonellasmittade fåglar kommer de fortsätta bajsa direkt efter du städat eller rengjort. Någon annan fågel kliver i det, det hamnar på maten osv…
- Vi vet att fåglar inte själva tar handsprit på sina fötter efter varje gång de suttit på en sittpinne eller hållt om ett solrosfrö. Skulle en fågel alltså bära en smitta via sina fötter så är det ett extremt snabbt ogjort arbete att ha desinficerat en hel fågelmatare.
- Vi vet en del om sjukdomen gulknopp. Den parasit som lever i gommen på finkfåglar - främst grönfink. Den har slagit riktigt hårt mot beståndet av grönfink som har mer än halverats sedan 2008 då sjukdomen kom till Sverige. Av allt att döma sprids sjukdomen mest på fågelmatningar. En sjuk fågel kan inte svälja, den tar ett frö i munnen, smittar det med parasiter från gommen. Spottar ut det och så plockar en annan fågel upp fröet och får smittan. Ingen städning i världen kan stoppa det här förloppet. Det generella rådet som alltid repeteras om man har sjuka grönfinkar är att sluta mata i några veckor “så smittkedjan bryts”. Men är det så enkelt? Smittade (och osmittade) fåglar kommer ju garanterat flyga från din fågelmatning i alla riktningar till andra matningar…… å andra sidan kommer riktigt sjuka fåglar som inte är kapabla att flyga iväg dö fortare och inte sprida sin smitta vidare. Vi vet också att fåglar generellt är mindre stationära än vad vi tror vid fågelmatningar - många arter rör på sig och eventuella smittor sprids hela tiden mellan matningar.  Det mest radikala för att verkligen minska spridningen av den här sjukdomen vore att förbjuda fågelmatingar - men det torde vara lika omöjligt som att förbjuda utekatter över en natt. Och kanske inte heller önskvärt - kanske är det så att precis som vi får ta lite negativa konsekvenser av katterna får vi svälja en del negativa konsekvenser av fågelmatning. Tråkigt för vissa enskilda grönfinkindivider bara….. Vi ska också komma ihåg att grönfink innan smittan kan ha haft ett större bestånd än vad naturen själv kunnat bära upp,  på grund av omfattande fågelmatning.
- När vi pratar om att göra rent fågelmatare noggrant, särskilt i botten på rörmatare där det gärna blir snuskigt och kläggigt så är det högst osannolikt att det är där smittokällor finns. Det är mer för mögel som så klart inte är bra - om fåglarna nu skulle välja att äta ett mögligt frö om det finns fina.

Så vad göra?
- Ja vill vi mata fåglar får vi helt enkelt acceptera en större risk att smittor sprids. Men det finns lite saker vi kan göra för att undvika många fåglar på ett alltför koncentrerat ställe. Utan vetenskapliga bevis känns det ändå rimligt att det skulle vara lite mer hygieniskt. Men återigen… om man tänker på en salmonellasmittad fågel som kommer och bajsar direkt på ett nytt o fräscht ställe - eller en gulknoppssmittad grönfink som kommer åter just efter du gjort en åtgärd…… Det är väldigt svårt att med emfas hävda att även följande åtgärder verkligen skulle spela någon faktisk roll.

1. Flytta matningen med fågelmatare ofta så att inte mat hamnar på marken på ett och samma lilla fläck under lång tid. För detta är ju ofta problemet - du har en matare - kanske ett rör eftersom du hört att fågelbord är jätteohygieniskt då fåglarna kan bajsa och äta i maten på samma gång. Men eftersom massor frön spills ut rakt under röret får du samma effekt som i fågelbordet, fast på marken- under röret. Här är väl enda gången vi på slåttergubben rekommenderar en produkt - en stång för fågelmatare med fot - gör det väldig enkelt att flytta någon meter, kan man göra varje dag. Dock inte om den är fastfrusen eller man har hjortar som kommer in och härjar på nätterna. Man kanske kan ha ett fågelbord stående på en stol eller ett bord? Matare hängande i en horisontell lina där man flyttar mataren med ett rep lite längs linan varje dag?
   Men frågan är hur mycket roll det här egentligen spelar? Det är ingen som på riktigt undersökt. Det stora flertalet av dem som matar fåglar kommer ändå fortfarande ha ett fast monterat rör eller fågelbord med en liten fläck under där maten hamnar och där många fåglar älskar att picka.
2. Använd ett bricka under fågelmataren så att inget hamnar på marken. Det finns färdiga att köpa - fasen här passar vi till en pryl igen…. Alltså detta kan vara bra om du har extremt känsliga grannar eller av annan anledning till varje pris vill undvika mat på marken. Det finns andra hemmabyggda anordningar också där mat hamnar på en bricka, bord eller så. Ibland så pass högt upp att brunråttor inte kommer åt. Men de här åtgärderna utesluter helt Slåttergubbens favoritfågel gulsparven och många andra som gärna söker på marken. Smittor sprids direkt via spillning och smittade frön på fatet (fast det är ju enkelt att göra rent). Ett fat under en sån här rörmatare gör ju egentligen om det till ett fågelbord där fåglarna går i maten och bajsar i maten - precis just det vi ofta läser att vi ska undvika av hygienskäl…. men de här brickorna är i alla fall lätta att göra rent!
3.  Använd dig direkt av markmatning utan att gå omvägen via fågelmatare, det här är verklinge inget du ska skämmas för - var stolt i stället! Då slipper du köpa prylar i plast eller bemöda dig om att flytta och fylla på trånga fågelmatare. Sprid ut maten över ett stort område, ju större desto bättre och variera var du slänger mat dag från dag. Du får en matning där fåglarna går glest. ALLA arter kan ta för sig!
4. Använd skalade solroskärnor istället för solrosfrön. Det här minskar radikalt mängden skräp i trädgården. Hurvida det minskar de egentliga smittoriskerna är väl dock högst oklart. Fördelen med färdigskalad solros är att du slipper fylla på så ofta, fler arter kan enklare äta, det går åt hälften så mycket förpackningar och hälften så mycket mängd gods behöver köras till Sverige från sydosteuropa där solrosen odlas. Skalen används där istället oftast som biobränsle. 

 Mer om markmatning i myt nr 7.